Rumi

Det finns ett träd vid vattnet som är äldre än de flesta namn. Rumi sitter där. Han har alltid suttit där. Ingen vet när han anlände — men ibland på morgonen, när dimman ligger lågt, kan man se avtrycket efter honom i grenen. Som om han precis försvunnit in i något.

Han bär alltid på en hopvikt lapp som aldrig öppnas. Men han lägger vingspetsen på den ibland — tyst, utan att titta ner — när någon i hans närhet är nära att förstå något viktigt.

Papegojor lever i åttio år — längre än de flesta människor. En papegoja kan bära minnen från din farfars barndom och saker du aldrig kommer att se. Rumi har levt genom sju människoliv och glömt ingenting.

Runt Rumi känner man att man är en del av något mycket större. Som om man plötsligt är uppkopplad mot hela universum — och universum lyssnar tillbaka.