Coco

Coco är alltid i rummet. Man märker det bara inte förrän han väljer att märkas. Han rör sig som rök — alltid lite till sidan, alltid lite i bakgrunden. Han säger sällan mycket. Men han lyssnar på allt. Minns allt.

Coco har alltid ett uppdrag. Man vet bara aldrig riktigt vems.

Vissa fåglar ser ultraviolett ljus — en helt annan dimension av färger som är osynlig för människan. De lever i en värld vi aldrig kan se.

Runt Coco blir man lite mer uppmärksam. Man börjar lägga märke till saker i rummet man inte sett förut. Som om han påminner en om att det alltid händer mer än man tror.